Lilians första lapptäcke

Ni måste läsa hennes berättelse, trots att den är lång. Tänk som vår hobby har förändrats sedan år 2000.

På en bilresa i USA 2000 körde och campade jag och min sambo omkring i Klippiga Bergen.

Det var många minnesrika händelser som vi fick med oss därifrån. Förutom allt djurliv och vacker natur som är så riklig och när man ligger i tält och får höra alla hjortars och vargars läten, så såg vi en skylt som visade: ” Quiltbarn”. Alltså en stor hölada full av de mest otroliga kviltar. Det var i South  Dakota

Jag blev som förhäxad av alla färger och mönster.

Nu blev det en jakt…till tygbutiker!

Det var inga små tygbutiker där, trots att byarna inte var stora. De hade  endast några hundra invånare och ibland mindre än det.

Då vi kom hem till Sverige hade jag en vecka kvar av min semester och jag började KLIPPA tyger. ( visste inte att det fanns skärverktyg ) och sydde och sydde, från tidiga morgon till sena natten. Innan veckan var slut hade jag sytt ihop den här quilten ”Tumbling Stars”.

Men nu kom nästa moment som jag inte heller visste hur man skulle göra.

Hur ska man få ihop framsida vadd och baksida?

Jag la ut baksidan på altangolvet, på med vadden( syntet, visste förstås inte bättre där heller) och la på det jag sytt ihop.

Men hur gör man?

Ingen aning! Men jag tog bomullsgarn som jag virade runt fingrarna och knöt med en garnbit som jag sydde igenom och knöt på baksidan. Sen klippte jag upp tofsen och rufsade till den. Så sydde jag tofsar i mitten av alla stjärnor.

Baksidestyget hade jag gjort större än framsidan så den vek jag över till framsidan och sydde fast för hand.

På de år som gått sen dess så har jag nog lärt mig ett och annat och många täcken är sydda.

Lilian Irisdotter.